Guy Number Three

”Tidningsdöden” var det stora modeordet i mitt Twitterflöde under vårvintern. Men jag har stött på det allt mer sällan, under sommaren knappt alls.

Att tidningsdöden var en så glödhet topic under ett par månader tidigare i år är inte särskilt konstigt. De amerikanska dagstidningarnas resultat i första kvartalet var rekorduselt, med ett säljtapp på närmare 30 procent. Från USA kom nästan dagliga rapporter om nedläggningar av tidningar, bland dem institutioner som Rocky Mountain News och Seattle P-I.

När spekulationer om en nära förestående nedläggning av självaste NY Times började poppa upp ungefär samtidigt var känslan att något helt avgörande var på väg att hända. På väldigt kort tid.

Sådant var alltså klimatet under en kort period i våras, när diskussionen om ”tidningsdöden” engagerade som mest. Men i stort sett alla som tyckte i den här frågan uttryckte generella uppfattningar om papperstidningen som produkt eller distributionsform. Andra, inklusive undertecknad, snöade in på den senaste utvecklingen på amerikanska marknaden.

Men jag var ändå nyfiken på hur medieintresserade svenskar såg på omvandlingstrycket mot de svenska dagstidningarna. Om den starka pessimism (eller optimism, beroende på vem man frågar) som jag stötte på i diskussionen verkligen gällde även i Sverige – och på kort sikt. Jag skickade ut en experimentenkät på Twitter där jag tog i rejält och bad folk att lista vilka svenska rikstidningar som fortfarande skulle distribueras på papper om fem år. Med tanke på den rätt uppiskade stämningen väntade jag mig svar som skulle utmåla (från tidningarnas horisont) apokalyptiska scenarion.

Men nu blev det inte så. Nästan alla som svarade (ett dussintal) var övertygade om att samtliga riksdrakar skulle stå stadiga. Ett par trodde att SvD skulle vara nedlagd – en inte helt vildsint gissning med tanke på att tidningen (som jag gillar och läser dagligen) rensat för presstöd visat sig i stort sett oförmögen att tjäna pengar, även under gynnsamma konjunkturförhållanden.

Ungefär samtidigt som papperstidningarnas snara frånfälle diskuterades som mest animerat presenterade Expressen, utan större väsen, sitt näst bästa resultat någonsin. En viktig förklaring till Expressen framgång är att tidningen under vd Bengt Ottosson utnyttjat distributionsformen för papperstidningen kreativt och maximalt, med stora försäljningsframgångar för tilläggsprodukter som dvd-serier. En rad andra mediehus gick också in i (ett i och för sig rekordtufft) 2009 med ”pappersvinster” på hundratals miljoner. Att i det läget börja planera sin egen begravning känns minst sagt förhastat.

Att dagstidningen på papper inte kommer att överleva i all evighet är en numera rätt okontroversiell åsikt. Tryck och distribution är dyrt. Faktumet att den unga expediten på Pressbyrån i Visby inte kände till produkten Dagens Nyheter när jag frågade efter den säger också något. Liksom faktumet att pappa, 65 år och stolt blivande Iphoneägare, slopar en av två pappersprempor: ”Jag får ändå samma nyheter på nätet.”

Men precis som respondenterna i min (allt annat än vetenskapliga) minienkät tror jag att landets stora rikstidningar kommer att stå stadiga på kort sikt och distribueras på papper längre än många tror. Även om räckvidderna överlag viker är de stora tidningarna fortfarande enorma marknadsplatser och kommer att vara det länge än.

Till detta kommer faktorer som pr och prestige. Att skrota (pappers)varumärken med lång och laddad historia kräver osentimentala och hårdhudade företagsledare. En nedläggningsprocess kan dra ut på tiden i många år, även efter att beslutet är så gott som fattat, och även om varumärket lever vidare i annan distributionsform.

Om 2009 och de närmast följande åren blir usla lär ägarna knappast ta det som en inteckning på att tidningarna aldrig mer blir lönsamma. Krisen har ju slagit mot fler sektorer än mediebranschen och de närmaste årens resultat kommer inte på egen hand att motivera nedläggningar (även om vi med säkerhet kan räkna med många fler sparpaket – rejält slimmade organisationer är helt nödvändiga framöver, liksom i grunden förändrade produkter, men mer om det i en annan postning).

Ett citat om tidningsdöden flimrade faktiskt förbi i Twitterflödet häromdagen. Det var en tidningsman (minns för mitt liv inte vem) som räknade med att fira (hans ordval) det sista tryckta exet någonstans runt 2040. Fullt så länge behöver han kanske inte vänta.  Men räkna med att uppställningen ser ut ungefär som i dag länge till.